Resemagasinet Vagabond
Vagabond är ett magasin med inriktning på resande och resmål. Ett resemagasin, kort och gott. Men det är inte “bara” ett magasin i mängden, det är faktiskt Sveriges största. Som dessutom har vunnit en del prestigefyllda priser inom sitt skrå.
Med 10 fullspäckade nummer per år vänder sig Vagabond främst till privatresenären. Magasinets chefredaktör heter Fredrik Brändström. Han tog över rollen som redaktionschef 2006, och gillar både att chefa och att resa. För det mesta går flyget till USA, eftersom Fredrik älskar det stora landets variation och till synes ändlöshet. Andra favoriter är Mexiko, Japan och Island.
Detta gör man på Vagabond
Vagabond erbjuder mer än bara resereportage. Man kan enkelt beskriva det som att magasinet innehåll fyra olika spår, eller sektioner:
– En resesajt med mängder av inspirerande och informativ läsning om allt som rör resor och resande.
– Vagabonds egna blogg som handlar om allt från weekendresor och att resa med barn till innehåll om specifika länder och platser som Australien, Sydostasien och Buenos Aires.
– Ytterligare ett spår, som kanske inte så många känner till, är Vagabonds eget förlag som säljer (surprise!) reseguider, kartor, praktiska rygg- och sovsäckar med mera.
– Sist men inte minst finns en sektion som kallas Vagabond Publishing, där man producerar onlineguider, samt reseinformation/inspiration på uppdrag av externa uppdragsgivare.
Livet i Sydostasien
Det är titeln på min Vagabond-blogg. Den handlar föga uppseendeväckande om livet i Sydostasien. Ett liv som av många säkert kan uppfattas som kringflackande och fritt från egentligt ansvar. Kanske till och med rotlöst. Sedan finns det nog de som tänker att det är oerhört glamoröst och spännande.
Allt det där, och så mycket mer, kan jag skriva under på. Men jag är oerhört medveten, om väldigt många saker och hela tiden. Skulle jag någon gång få för mig att avsäga mig allt ansvar, eller bara glassa runt och tro att jag är nåt, blir jag snabbt påmind om att så absolut inte är fallet.
Det räcker att gå ut på gatorna i Sydostasien så blir det smärtsamt uppenbart. Tiggande barn och unga, som med ett annat ord kallas för “Beg-packers” (vilket kan tolkas som en omskrivning av begreppet Back-packers). Dem vänjer jag mig aldrig vid. Särskilt inte när jag ser tiggande västerländska barn, som jag av naturliga skäl kan identifiera mig med i större utsträckning.
Jag vänjer mig heller aldrig vid den skönhet jag möts av varje dag, som i kontrast mot allt det där andra, blir än mer påtaglig och kännbar på olika sätt. En ständig strid ström av ljud hörs runt Hoan Kiem – en vacker sjö mitt i centrala Hoan Kiem-distriktet i staden Hanoi. Ljudet består av motorcyklar och bilar på vardagarna, och mestadels av barnfamiljer, strosande par, ivriga turister, gatumusikanter, hundar och allt annat som hör en pulserande storstad till.
I norra Hoan Kiem ligger den gamla stadsdelen, eller Gamla stan som man skulle säga i Sverige. Här finns mängder med småbutiker som alla har sina egna specialiteter Går man söderut kommer man så småningom till det som en gång i tiden var fransmännens boplats under kolonialtiden.
I närheten av sjön ligger en ståtlig byggnad i form av landets äldsta universitet. “Litteraturens tempel” grundades år 1070 av en kejsare vid namn Lý Thánh Tông. Det går också att titta på en balsamerad Ho Chi Minh, som föddes 1890 och var Nordvietnams president från 1954 till 1969, då han avled.