Välkommen till en blogg fylld med (förhoppningsvis) inspirerande och intressant läsning om livet som “på-resande-fot-skribent” och bloggare.

Matias Andres är mitt namn, och jag är glad att du hittat min blogg, och ännu gladare att du läser den! Det blir så mycket roligare att skriva då. Jag ska göra mitt bästa för att hålla intresset uppe och berätta så mycket jag kan om mitt liv i Sydostasien där jag arbetar som frilansande skribent, bland annat för resemagasinet Vagabond.

I cirka tre år har jag rest, främst i det mystiska, mytomspunna och mångfacetterade Sydostasien. Det har inte alltid varit en självklarhet att kunna försörja sig på att plita ner ett par rader som man själv anser är intressanta och välskrivna, och att sedan få betalt för att de publiceras i någon form av media.

Jag försörjer mig numer främst som skribent, och känner mig både stolt och privilegierad över att kunna det. För att komma dit jag är nu har jag bland annat arbetat som engelsklärare i Kambodja. Eleverna var främst barn och unga invånare som i Kambodja kallas för khmerer. Jag kör också en del cykel, alltså en med motor på, och har många gånger kört vilse ute på den Vietnamesiska landsbygden eftersom jag kört iväg utan karta.

Även i Thailands nordligaste delar har jag spenderat en hel del tid, och har kunnat försörja mig på att skriva om saker och ting som tumlar runt inuti mitt huvud. Jag älskar att utmana mig själv, man kan nästan säga att det har gått från att vara ett intresse till att vara en besatthet. Jag är ständigt på jakt efter nya upplevelser och nya platser, vilket betyder att min väska för det mesta är packad och redo att plockas upp i farten.

För i farten blir det oftast, jag gillar inte att bli alltför bekväm i vardagen. Jag är rädd att jag slutar utvecklas som människa då. Det står för mig, andra får leva precis hur de vill. Men jag tycker inte att jag kan jämföra mig med en regelrätt äventyrare, som ständigt söker kickar i form av fysiskt utmaning. Jag vill hellre stanna på en plats ett tag, för att lära känna stället och förstå hur jag fungerar just där och då.

Förutom att producera sjukt många ord i veckan är det träning som gäller. Jag måste som sagt röra på mig, inte bara i huvudet utan också fysiskt. Mitt sociala umgänge brukar också snabbt utökas; jag känner sällan någon när jag kommer till en ny plats men ser det såklart som en utmaning och en fantastisk möjlighet att lära känna människor ifrån andra länder, städer, kulturer och så vidare.

Livet består alltså av att resa, skriva och träna. Men också att umgås, lära känna och utforska, såväl fysiska som andliga platser. Jag tittar också på sport, fast nästan enbart kampsport, eftersom det är min absolut största passion vid sidan av skrivandets ädla konst.

Ibland åker jag hem och hälsar på familj och vänner, eller – jag åker till Sverige och njuter av att göra “vanliga” saker ett tag. Det kan handla om att se vem som blir blötast i sista backen i Flume ride på Liseberg till att göra båtutflykter i vår vackra västkustskärgård, hänga på ett café med en polare och att ibland, men kanske inte tillräckligt, bara vara ensam med mig själv och mina tankar.

Sen åker jag hem till Asien igen.